Ja jag vet inte hur jag är, hur jag känner och vart jag är på väg.. Ska försöka att inte gå för djupt, men det känns som om jag försöker överanalysera allt jag gör och håller på med just nu. Ena dagen mår jag så himla bra, dom här två dagarna på jobbet har varit hur bra som helst, jag har skrattat så jag har grinat med Maria. Varit blåst och sakt fel. Hehe.. & jag och Johanna skrattade oss igenom den här dagen, med en hel del fniss och felsägningar.
Skit kul!! Jag har ju ETT JOBB att gå till, hur skönt som helst! Jag har tagit tag i träningen, och jag har en väldigt bra kondition för tillfället, bena känns pigga och jag går i rask takt.
Men maten sköter jag sämre nu! Jag äter väll rätt normalt, yoghurt och musli till frukost, kaffe, vanlig lunch men med mindre pasta eller ris, en frukt på eftermiddagen, och sen nån knäckebröd macka till mellan mål, åå yoghurt & musli till kvällsmat. Eller också  taccos, sallad, soppa, eller två grova smörgåsar. ENDÅ har jag ett helt annat sug än tidigare.. Jag är sugen!! Sockret har satt sig på hjärnan, å jag tänker på choklad dagligen!!! Va e fel?

Men det är så himla svårt att veta hur man ska äta när man tränar. Känns som om jag äter för lite, och då blir jag massa sugen på allt!! Sen har jag vissa dagar då jag känner att jag ser svart, har en känsla av att jag inte har kontroll, det kryper i kroppen, jag blir helt rastlös, och då tänker jag bara, NEJ.. det här är fel, allt är fel, jag sticker! Jag säger upp lägenheten och drar mot varmare breddgrader.. Jag skiter i allt, va ska jag va kvar här för?

För att andra dagen tänka, gud va jag är lycklig, jag älskar min lägenhet, jag har fått ett jobb, jag är ung och jag har all tid i världen att ta hand om mig själv, göra vad JAG vill, och träna då jag känner för det. EGO tänket.. då det bara finns jag å ingen annan att anpassa sig efter.

Lycko känslor har jag till tusen då jag ser på vad jag har, vilka underbara människor jag har runtomkring mig, när jag får springa på bandet och ta ut mig till max, gå i löven, dricka kaffe och krypa upp i min underbara soffa, andas frisk luft och bara va allmänt nöjd. För att andra sekunden, känna en slags tomhetskänsla, rastlösen kryper ytteligare, och jag tänker på att jag måste betala räkningar, jag får inga pengar på många veckor, jag måste köpa vinterskor, jag måste göra något kul, typ sticka till london över en helg, eller vad som helst för att sen slås av verkligheten, ja just det ja det kanske inte va aktuellt just nu. nej.

Sen glad igen, för att jag äntligen ska få skapa och känna lite rutin och VARDAG i mitt liv. För att jag ska få va hemma över vintern, tillbringa julafton med familjen hemma första gången på två år, Nyårsafton med vännerna, och min födelsedag hemma. Samtidigt känns det tomt att inte få va i lofsdalen, inte få uppleva allt som händer där. Jaa ni fattar grejen med att överanalysera allt, jag TÄNKER för mycket. Måste sluta! Det kallas nog omställningsfas. Insikt och bli vuxen eller nått sånt.

Vet bara inte om jag är vuxen än.. Men det måste jag väll inte vara heller!!